Bloggen har tappat lite av sin charm då jag inte satt upp några nya tävlingmål med löpningen. Stackars Elins fot krånglar, och utan henne vill jag inte tävla. Jag springer fortfarande, och jag tycker fortfarande att det är kul, det är en stor vinst för mig som tidigare kräktes av enbart ordet ”löpning”. Dock bjuder livet på andra prövningar, och den störst prövningen i min vardag nu kallas jobbsök. Jag är arbetslös – och jag hatar det.
Jag är nybliven informatör, och det är inte direkt så att det kastas jobb på en. Jag har för tillfället fyra ströjobb. Jag vet aldrig hur mycket jag tjänar varje månad, jag får ingen ersättning om jag skulle bli sjuk, jag kan aldrig unna mig något med gott samvete eftersom jag inte vet om jag egentligen har råd, och det jobb som trillar in – det får jag ta utan att behöva tänka efter en eller två sekunder. En månad kan vara superlugn, medan en annan är jättestressig. Jag hatar verkligen att vara ”arbetslös”. H a t a r det.
Jag kanske inte ska klaga eftersom jag ändå har jobb. Men utan trygghet. Det är dags att styra kosan mot nya vägar och nya mål.
Ledsen för det tråkiga och sura inlägget. Just nu lutar bloggens titel mot ”Den ofrivilliga arbetslösa”.
Bjuder på några bilder från Norrland. På återseende.